Vi vill bara lite kort kommentera det som hänt på sistone i den politiska sfären, här i vårt avlånga land. Det har fokuserats på ansvar, mer ansvar och mest ansvar. Politikens sakinnehåll och den fria tankens mäktiga kraft har nu förpassats till historien. Det som gäller med början i detta ögonblick och framåt, är att inte ha några idéer och att enbart förvalta det som redan är. Detta om man lyssnar till vår nuvarande regering. De som varit med och byggt landet, enligt deras egen historieskrivning som har kritiserats hårt.

Vi håller inte med om denna färdriktning.

Vi framhåller envist att den fria tanken och allas vår vilja att förändra världen till det bättre, är en konstant som inte går ur tiden. Den skall inte gå ur tiden och den kan inte gå ur tiden.

Bröd och skådespel till folket såsom i forna tider är vad som gäller. Det spelet tänker vi också börja spela. Vi tar avstamp i jakten på den idealväljaren, den som läpparnas bekännelser fokuserar på. Vi anser att denna idealväljare är en chimär. Den har inte funnits tidigare och den finns inte idag. Vår källa till denna ståndpunkt är statistik sammanställd och presenterad av SCB. Där kan man urskönja en bild som inte går ihop med den politik som formerats för att rama in och locka just idealväljare till sig. Vi vill visa det i form av statistik. Rådata. Fakta.

Bland gruppen ensamhushåll med och utan barn som utgör de 25% lägsta inkomsterna i Sverige har enbart 1,8% utnyttjat RUT-avdraget. Bland den omvända gruppen, det vill säga de hushåll med de 25% största inkomsterna, har 9,1% utnyttjat RUT-avdraget. Fem gånger så stor andel helt enkelt. Övriga hushåll som då utgör 50% av samtliga hushåll har enbart 3,8% som utnyttjat RUT-avdraget. Samma andel som de 25% fattigaste hushållen. Trots detta är det en omöjlighet att föreslå ett avskaffande av sagda RUT-avdrag. Avskaffa något som inte nyttjas. Det gäller således att sälja in en vision. En dröm.

Det talas också mycket om regler för bostadslån. Ränteläget och dess påverkan på privatekonomin. Hur ser då ägandet ut av just bostadsrätter som påverkas väldigt mycket av just bostadslånens regler och ränteläget? SCB:s förmögenhetsstatistik ger svaret för handen. År 2007 ägde den rikaste 10 procenten av befolkningen 98% av samtliga bostadsrätters värde. De ägde också totalt 99% av värdet på de börsnoterade aktier som ägs av privatpersoner och 98% av värdet på de räntefonder som ägs av privatpersoner. Utöver det ägde de 100% av fritidshusen.

Vi kan inte ur detta material urskönja ens en tillstymmelse av den idealväljare som politiken av idag riktar sig till. Den bemedlade medelklassen med bostadsrätt, fritidshus, aktier och som nyttjar RUT-avdrag för att få ihop livspusslet att fungera. Den heliga väljaren är helt enkelt definierad utifrån de 10 procent rikaste av vår befolkning. Det är där drömmen kommer in. Drömmen att uppnå det ouppnåeliga. Drömmen att komma ifrån det liv som var kvinna och man har idag. Därav det smärtsamt svåra att föreslå förändringar som gör drömmen mindre attraktiv.

Att bryta upp denna oheliga allians, av de som när en dröm och de vars privilegier upprätthålls tack vare dessa drömmare, är den absolut viktigaste uppgiften att ta tag i. Sålänge denna allians är livskraftig kan det inte föreslås förändringar i enlighet med våra egna ideal, som vinner befolkningens gillande. Det är en gordisk knut av stort slag. Vi återkommer med vårt Alexanderhugg.

Nu i eftervalsdiskussionen har vi stött på ståndpunkten att valet förlorades på grund av två faktorer: Vänsterpartiets deltagande i det rödgröna samarbetet och Mona Sahlin som partiordförande för Socialdemokratiska partiet. Vi från ”Att skapa framtiden” har konsekvent hävdat att det är en björntjänst att hävda dessa två påståenden då de inte kunnat beläggas med annat än anekdotiska bevis.

Intresset var därmed stort när forskare Johan Martinsson vid Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs Universitet redovisade resultat av de representativa undersökningar som gjorts av SOM-institutet och SVT i form av deras VAL-Undersökning. Ytterligare en undersökning användes vilken var nätbaserad och på frivilligbasis, vilket gav mycket större antal svaranden men också snedvridet åt borgerliga ståndpunkter, högre grad av utbildning och högre inkomst än de representativa.

Resultatet var att det inte gick utläsa något bevis att det är Vänsterpartiet som är orsak till varför det rödgröna samarbetet inte lyckades vinna regeringsmakten i Sverige. Dessutom visade det sig att förutsättningarna för det rödgröna samarbetet var bättre än vad den borgerliga alliansen hade vid valet 2006. Det som är orsaken till valförlusten är enligt dessa undersökningar helt enkelt hur de rödgröna hanterande sitt samarbete men också politikens innehåll. Under andra hälften av det videoklipp som är tillgängligt redovisas det också att av väljarna i stort var det större antal som ville se en rödgrön regering än en socialdemokratisk regering.

Låt det sjunka in. Enligt väljarstrukturen och deras representativa svar på vetenskapligt utförda undersökningar var helt sonika att de rödgröna skötte samarbetet mindre bra och att den politik de gick till val på inte fick väljarnas gillande. Dessutom var det större väljarstöd till just det rödgröna samarbetet än ett ensamt socialdemokratiskt alternativ.

Den som tror att socialdemokratin skall få ett uppsving per automatik vid skiftet av partiordförande bör verkligen se på SVT Forums video kring väljarbeteenden 2010.

Den senaste tidens händelser med sakpolitiska utspel som inte säkrats internt indikerar att socialdemokratiska partiet av idag lider av två problem. Det första problemet är att partiet till synes saknar en ledning som har förmåga att hålla ihop gentemot omvärlden. Det andra problemet är att partiets företrädare agerar utan vara ajour om samtidens tillstånd. Var för sig är de båda problematiska för vilken rörelse som helst, men i den stund av permanentad kris socialdemokratiska partiet faktiskt befinner sig i, är det särdeles viktigt att inte ha företrädare som gör sakpolitiska utspel som saknar stöd i vår samtid.

Fortsätter utvecklingen där partiledningen inte är förmögen att leda partiets riktning framöver kommer enskilda partiföreträdare ta chansen och försöka styra utvecklingen på egen hand inom sina privata nätverk både inom och utom partiet. Det är naturligtvis en positiv egenskap att ha idéer och förmåga att kommunicera ut dem, men när det rör sig om sådana här utspel som inte ryms inom partiets sinnebild av hur det skall agera är skadligt på flera nivåer.

Den ena nivån är att väljarna blir varse om ett parti som inte kan kommunicera vart de står i politiska frågor, där de dessutom blir mötta med olika besked kring samma fråga beroende på vem de frågar. Dynamiskt naturligtvis men väldigt suboptimalt när det gäller att föra ut den politiska ståndpunkt som partiets medlemmar beslutat sig stå bakom.

Den andra nivån är att dessa utspel är del av ett maktspel mellan enskilda partimedlemmar. Ett maktspel som tillåts ta rum på grund av en svag ledning som inte har acceptans, förmåga eller auktoritet att leda partiet utifrån de beslut som tagits tidigare. Under ett sådant maktspel åsidosätts således partiorganisationen men också kommunikationen inom som utanför partiet. Det är inte en föredragen metod för att öka förtroendet för partiets politik bland allmänheten.

Samtidsanalysen blir lidande under det tillstånd som tillåter dylika utspel. En analys som är grunden till den politik och de idéer som partiet står för och presenterar i olika forum. En förlängning av detta tillstånd leder så till att analysen av samtiden uteblir och man hemfaller åt tidigare vanor eller ståndpunkter, vilket kort kan betecknas som testuggande. Det är i våra ögon inte värdigt ett så framgångsrikt parti och organisation som under sin levnad i praktiken skapat det Sverige vi har idag. Dagens politiska frågor av magnitud rör inte huruvida SÄPO skall få ta del av FRA’s datainsamling eller om vissa punktskatter skall avskaffas. De viktiga politiska frågorna av idag är hur vår samtid ser ut och hur våra förslag skall se ut för att kunna ta steg på steg mot vårt gemensamma mål.

Akademin har god analysförmåga och oftast en mycket god framtids- och samtidsanalys. Det är hög tid att den inkorporeras av högre grad i det socialdemokratiska partiet på samtliga nivåer. Det bildningsideal som förekommit under decennier kan inte sluta tvärt vid organiserandet och driften av vårt allmänna utbildningsväsende. Bildningsidealet måste också omfatta partiet självt och dess medlemmar. Livet som sådant är en ständig läroprocess och därmed är det naturligt att återkoppla till partimedlemmarna och låta de ta del av forskning och diskussion på sina villkor.

Utifrån en god samtidsanalys som dessutom når det stora flertalet av partimedlemmarna leder förhoppningsvis till en ökad kunskapsnivå kring vilka idéer och förslag som är bäst för att både driva på men också utveckla partiets politik. En ständig förnyelse av politiken är nödvändig för att inte tappa sin glöd som en pådrivande kraft och det är här samtidsanalysen behövs allra mest. Socialdemokratiska partiet behöver en god samtidsanalys och Sverige behöver det Socialdemokratiska partiets kraft och förmåga att driva igenom stora omvälvande satsningar som gagnar det absoluta flertalet av de som lever sina liv här.

Därför anser vi att plakatpolitiken som via utspel förvirrar allmänheten och befäster intrycket av en pågående personstrid grundad i maktsträvanden lämpar sig bäst som historia. Här och nu behöver vi en djuplodande diskussion mellan olika livserfarenheter, idésprutor, akademin och näringslivet för att skapa ett bättre Sverige och en ljusare framtid.

Ledardiskussionen har dragit igång på allvar i media kring vem som kommer bli socialdemokraternas nästa partiordförande. Som brukligt har diskussionen till en början, framförallt i kvällspress och TV, fokuserat på den så kallade höger/vänster-konflikt som återfinns inom Socialdemokratin. Detta är både beklagligt och felaktigt då de som formulerar problemet kring detta dikotomipar inte är ajour om hur vår samtid gestaltar sig och vilka politiska agendor som är aktuella. Lyckligtvis har ett fåtal insatta lyckats ta sig igenom bruset och formulerat problematiken att beröra osäkerheten som finns inom socialdemokratin kring deras grundläggande frågor och hur de skall drivas idag. Världen som den såg ut när Marx och Engels formulerade teser är inte den samma som idag och inte heller är det samma politiska medel och verktyg man har att använda sig av för att förverkliga sina mål. Det är denna lärdom som måste få fäste inom socialdemokratin för att motverka en kontraproduktiv diskussion kring perifera frågor som inte ens tangerar de huvudfrågor som måste klargöras och formuleras.

Hur får vi i Sverige full sysselsättning?

Hur skall vi lyckas skapa ett jämlikt samhälle?

Hur skall vi ge alla samhällets individer deras frihet?

Hur skall vi knyta ihop ovanstående tre frågor till ett solidariskt samhälle som tar hänsyn till allas unika behov och förmåga att bidra till samhället?

Vi kan kika på hur tillståndet är i dagens Sverige: Arbetslösheten är för närvarande 7.5%. Ojämlikheten ökar både mellan könen och mellan olika grupper inom samhället. Friheten är inte given till alla och många är begränsade/beroende av andra för sin existens.

Vägen framåt från den verklighet som inte motsvarar de mål som Socialdemokraterna satt upp är att formulera nya svar på dessa frågor och driva dessa politiskt i båda parlament som utomparlamentariskt. För att göra detta framgångsrikt måste man först förstå hur man kom hit, där vi är idag. Det är här som analysen och förståelsen haltar betänkligt utifrån det man kan konsumera kring socialdemokratins kris, då de allra flesta artiklar och debattinlägg skrapar på ytan som om ett ledarbyte skall lösa problematiken. Insikten måste utgå från att socialdemokraternas politik tappat sympatisörer kontinuerligt de sista decennierna. Varför har denna trend förstärkts och vilka alternativa lösningar kan formuleras?

Svaret är att lyfta blicken och rikta den framåt. Skönja horisonten och utifrån vår samtid formulera svar som steg för steg bygger det samhälle vi vill se. Skapa en politik som har förankring i vetenskapen och hos flertalet av medborgarna är det enkla svar som kan ges på samtliga frågor som listats ovan.

Medialänkar som gett upphov till denna text:

• http://www.dn.se/polopoly_fs/1.1209490.1289890051!S%20stora%20utmaningar.swf
• http://www.dn.se/nyheter/politik/vagval-hotar-splittra-socialdemokraterna-1.1209475
• http://www.newsmill.se/artikel/2010/11/16/viktigare-att-g-ra-r-tt-n-att-v-lja-mellan-h-ger-och-v-nster
• http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Langsiktigt-perspektiv-for-att-vinna-val/

Till synes kommer det bli kraftiga förändringar i ledarskiktet hos det Socialdemokratiska Arbetarpartiet under 2011. Detta då Mona Sahlin för en kort stund sedan deklarerade att hon inte ställer upp till omval på den extra partikongress som är utfäst till att hållas under början av 2011. De långa knivarna är nu framtagna och slipas för fullt vilket märktes under mediacirkusen under föregående vecka då ett antal ledande företrädare hos Socialdemokraterna gjorde mediautspel mot partikamrater och för en ny politik som tidigare inte funnits inom Socialdemokraterna.

Jag delar ståndpunkten med Marie Demker som uttalar sig i DN, om att Sahlin inte nödvändigtvis hade behövt avböja ett fortsatt ordförandeskap. Det som Socialdemokratin måste reda ut grundligt är hur samtiden ser ut och framförallt hur framtiden skall skapas. Därav är det den politiska analysen och de politiska målen som är det essentiella att formulera. När analys och mål är formulerade väljer man så det bästa lag som kan formeras med uppdrag att föra ut den beslutade politiken. Efter dagens beslut leder det antagligen till att det blir fokus på personer istället för politik inom Socialdemokraterna.